Recap

Scheisse, att underhålla en blogg var svårare än vad jag trodde. Dock har jag varit aningen distraherad den senaste månaden. Jag har dels jobbat två veckor som servitör i långbortistan (helt utan internet och filmtittande), flyttat och haft en minst sagt krånglande dator. Dock är väl detta bara ursäkter så därför kommer här en kort sammanfattning om vad som hänt med mitt filmintresse.

Flytten: När jag flyttade tog jag ungefär 70 filmer med mig. Allt från dvd, inspelade vhs-kasseter och utbrända avi-filer. Och då lämnades ändå en stor hög kvar i mitt föräldrahem. Dock märkte jag att många saknades. Kanske borttappade eller kanske har folk fått låna utan att jag fått någon tillbaka? Synd i vilket fall. Min David Fincher samling var heller inte alls så komplett som jag ville minnas. Dels var The Game och Seven försvunna och dels har både The Zodiac och The Curious Case of Benjamin Button kommit sedan jag bestämde mig att jag ville ha alla hans filmer.

Skola: Imorgon börjar skolan igen. Denna gång kommer jag dock inte at sätta mig bakom juridikbänken på handels utan på en introduktionsföreläsning i filmvetenskap på Vasa konsthall. Ska bli awsome (hoppas jag)

Månadens positiva överraskning: Jag och min rumskompis ville se någon lättsmält film och valde att slå på filmen The Lesbian Vampire Killers. Ja, bra var den ju inte men i mitt extremt bakfulla tillstånd skrattade jag fler gånger än vad jag nog vill erkänna. Att rekomendera den vore fel att säga, men fullt så kass som den verkar var den faktiskt inte.

Månadens besvikelse: För ca 5 år sen hörde jag och min polare första gången talats om att Tarantino skulle göra en film i andra världskrigsmiljö. Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge? Uppskjutningar, omskrivningar och kassa filmer som Death Proof i mellan har gjort vår väntan lång så när manuset läckte på internet förra året kunde jag inte hålla mig längre utan läste det från pärm till pärm. Manuset var kalasbra, men filmen höll inte mina förväntningar. Många bortklippta scener och lite för mycket dratta-på-ändan-humor gjorde att jag gick ut ur bergakungens biosal på premiärdagen med en stor suck.

Detta blev lite hastigt skrivit men flickan min går rastlös och väntar på att jag ska bli klar så nu får det bli punkt.

RSS 2.0