Kurosawa-kuriosa 2: Akira och George Lucas
Nyligen sedda filmer
- 9 av Shane Acker, producerad av tim burton. Animerad post-apokalyps som definitivt är sevärd
- Zombieland. Zombiekomedi där Woody Harrelson gör en strålande insats. För mig som har fobi för döda saker som äter dig levande hoppade jag till ett par gånger, men troligtvis tycker få att den är något äcklig. Dock smårolig.
- Mean Streets. Scorsesefilm. En film jag aldrig någonsin vill se igen, men den tilltalar säkerligen andra
- Taxi Driver. Bra scorsesefilm
- Plutonen. Oliver Stones vietnamkrigsdrama. Väldigt bra film och är lätt i toppen bland filmer om vietnamkriget, tillsammans med Deer Hunter, Full Metal Jacket och Apocalypse Now.
- Brazil. Terry Gilliam visar oss ett totalitärt och byrokratiskt framtidssamhälle. Väldigt bra, fantastisk scenografi, men aningen lång.
- Jarhead. Sam Mendez film om kuwaitkriget. Inte i klass med American Beauty, men väldigt sevärd.
- Clueless. Modern filmatisering av Jane Austins bok "Emma". Den nämndes i boken "1001 filmer du måste se innan du dör", men i ärligt talat så förstår jag inte varför...
- Do the right thing. Välberättad Spike Lee-film med snygg scenografi. Dock är den väldigt intensiv och kan uppfattas som jobbig
- Psycho. En av tidernas bästa filmer
- Vertigo. En annan bra Hitchcockfilm
- Sky Captain and The world of Tomorrow. Underhållande och matinéfilmskänsla. Väldigt roligt att jämföra förtexterna med äldre klassiker, såsom Casablanca
- Bonnie & Clyde. Såg den i skolan. Sevärd!
- Halloween. Vill du se en skräckfilm som inte skrämmer dig alls så kan du se den här.
- Guds stad. Fantastisk på alla sätt!
- Double Indemnity. Otroligt bra film noir av Billy Wilder. Stämningsfull och välberättad.
- Where the wild things are. Snygg och fin, men känslan efteråt var "men var detta allt?".
- Avatar. Jag tror inte det behöver nämnas så mycket mer.
- Sherlock Holmes. Kanske dom snyggaste eftertexter jag sett på länge, men det hjälper knappast en svag story.
- The Boys from Brazil. En ung judisk man upptäcker att Dr. Mengele planerar något frutkansvärt. Sevärd.
- Being There. Galet bra film med Peter Sellers som alla borde se.
- A Serious Man. Bröderna Coen ger sig på en modern och skum version av Jobs Bok. Inte dålig, men kanske inte den coenfilmen jag skulle rekommendera för andra.
- Paris, Texas. En väldigt bra film av Wim Wenders om en man utan minne.
- Alpha Dog. Nick Cassavetes historia om en "kidnappning" som gick fel. Justin Timberlake imponerar i en av rollerna, tro det eller ej.
Det är dom jag minns just nu...
Mark Wahlberg gör bara remakes
Jag blev nyfiken och knapprade in imdb.com på min lilla HP dator och började kika lite mer på den. Då såg texten som chockade mig lika mycket som en Jackson Pollock: NewsDesk:Mark Wahlberg heads for untitled Reykjavik-Rotterdam Remake. Jag tänkte att det här kan inte stämma, men fan det verkar vara sant http://www.imdb.com/name/nm0000242/.
Sedan började jag fundera. Mark Wahlberg. Har inte han gjort väldigt många remakes? Jag menar först har vi Planet of the Apes (2001) som tidigare har gjorts under samma namn 1968. Sedan The Italian Job (2003) som finns i en tidigare version från 1969. Vidare går vi till oscarsbelönade The Departed (2006) som är en transnationell remake av Infernal Affairs (2002) och nu även denna nya Isländska film. Har jag en poäng?
En annan tanke är att han faktiskt bara gör sämre versioner av tidigare bra filmer, men den åsikten tror jag får stå för mig...
Björntjänst och David Lynch
Björn klagar på att jag aldrig bloggar. Han klagar med all rätt! Dags att ta tag i detta...
Detta har hänt: A-kursen i filmvetenskap är slut, jag fick VG på kursen (jippi!). Min sista analys handlade till slut om Yojimbo jämförd med Korpen flyger, med fokus på hur skillnader mellan protagonister/antagonister och kulturerna påverkade de olika historierna. Jag myntade även en ny term som jag kallar för Red Harvest filmer, men mer om detta i ett framtida blogginlägg.
Jag och Björn har fått kulturstöd från Kulturungdom för att göra en dokumentär om Göteborgs statyer. Projektet är roligt och givande men går långsamt framåt. Då våran budget är minimal har vi inga pengar till att hyra utrustning utan får listället åna av ABF. Utrustningen är visserligen väldigt bra, men vi får bara tillgång till den vissa helger, och med det dagsljus som finns vid denna årstid snittar vi på 2 statyer per dag. Det blir många helger det. Vi har dock planer på att starta ett bolag så att vi kan söka mer pengar.
I övrigt har jag sett vansinnigt mycket film. Jag hade en lång lista på filmer sparad i ett bloggutkasst, men den har tyvärr försvunnit. Nu har jag vinterkräksjukan och David Lynch har varit temat för filmer jag sett under min sjukdomstid. Jag såg Lost Highway (1997), Blue Velvet (1986) och Dune (1984) i helgen, och Wild at Heart (1990) väntar på mig as we speak.
Dune
Dune har jag sett flera gånger förrut och känns som en klassiker. Den är särskilt intressant att jämföra med miniserien "Dune" från 2000. Eftersom jag har växt upp med Twin Peaks (det är på grund av den serien jag är så sjukt beroende av kaffe) har jag en viss kärlek för Kyle Maclachlan, som har huvudrollen. Ännu roligare är det dock att se Sting som en av antagonisterna.
Lost Highway
En av de bästa filmerna jag sett på länge. Bill Pullman spelar en jazzsaxofonist som får sin vardag rubbad när han och hans fru (Patricia Arquette) får hemskickade videoband där någon har filmat deras hus och när de sover. Historien blir allt mer mardrömslik och Kafkalik och har en galet oväntad twist. Lyssna även på det grymma soundtracket som varvas av allt från toner från Lynch trogne vapendragare Angelo Badalamenti via kaotiska jazzstycken av noirmusikgudfadern Barry Adamsson till Rammsteins internationella genombrott (tror jag).
Blue Velvet
Blue velvet fick jag rekommenderad till mig av Björn. Något svagare story av Lynch, och tyvärr så sviktar även Maclachlans rollinsats. Dock imponerar Dennis Hopper starkt i rollen som Frank Booth, en psykopatisk galning. Filmens styrka bygger dock på kontrasterna mellan en idyllisk förort och en groteskt undre värld som göms skrämmande nära idyllens yta.
Nu väntar Wild at Heart. Krya på mig!
