Tema: Vietnamkriget
Att hitta filmer som utspelar sig om eller under andra världskriget är inga problem alls. Det finns tusentals. Det går till och med att köpa DVD-boxar med tio stycken andra världskrigsfilmer. Vietnamkriget är dock svårare att hitta. Dels så tror jag det handlar om att detta är en krigsperiod som det stora landet i väst inte är så stolta över, varken för befolkning på hemmaplan eller soldaterna. Än intressant vinkel på filmerna om vietnamkriget blir således att de ofta skildrar hemskheterna i krig. Plågor, psykologisk tortyr och död blir temat, snarare än att det är något som är fyllt av ära och hjältemod. Det tycker jag är intressant, för sannolikt finns det väl inte någon egentlig ära i det faktum att folk har ihjäl varandra för deras lands ståndpunkt.
The Deer Hunter (1978). Denna tre timmar långa film av Michael Cimino skildrar tre vänner som åker till Vietnam för att "kämpa för sitt land". Går jag in mer på handlingen så avslöjar jag för mycket. Men detta är en film som egentligen skildrar dessa människors liv före och efter de upplevt något helt obeskrivligt hemskt. Ingenting blir sig likt efteråt. Bra spel av John Savage, Robert De Niro och Christopher Walken.
Apocalypse Now (1979). I början av 1900-talet gavs romanen Mörkrets Hjärta av Joseph Conrad ut. I Apocalypse now av Francis Ford Coppola är historien flyttad till Vietnamkriget istället. Det är över sju år sedan som jag såg denna film senast (och lika längesedan som jag läste romanen), så detaljer om handlingen kan jag inte riktigt minnas. Men i huvuddrag handlar den om Kapten Benjamin L. Willard (Martin Sheen) som får i uppdrag att färdas in i den "mörka djungelns hjärta" för att mörda en överste som, minst sagt, verkar ha förlorat sitt förstånd. En väldigt sevärd film vill jag dock minnas.
Platoon (1986). Udda nog har även Martin Sheens son, Charlie Sheen huvudrollen i en film i samma genre. I Plutonen skildrar Oliver Stone egentligen tre "krig": Ett inre moraliskt krig hos huvudkaraktären Chris (Sheen), ett krig mellan männen i plutonen och givetvis vietnamkriget. Fantastiskt skådespel av bland annat Willem Dafoe och högst sevärd. Johnny Depp har dessutom här en av sina första roller (med knappt några repliker alls).
Full metal Jacket (1987). Stanley Kubrik visar här en historia i två delar. I den första får vi se hur unga män tränas till att bli inhumana soldater, varav en utav dem blir brutalt mobbad av sergeanten som tränar dem. Den andra handlar sedan om hur denna träning gav sig till uttryck ute i kriget. Sevärd!
The Deer Hunter (1978). Denna tre timmar långa film av Michael Cimino skildrar tre vänner som åker till Vietnam för att "kämpa för sitt land". Går jag in mer på handlingen så avslöjar jag för mycket. Men detta är en film som egentligen skildrar dessa människors liv före och efter de upplevt något helt obeskrivligt hemskt. Ingenting blir sig likt efteråt. Bra spel av John Savage, Robert De Niro och Christopher Walken.
Apocalypse Now (1979). I början av 1900-talet gavs romanen Mörkrets Hjärta av Joseph Conrad ut. I Apocalypse now av Francis Ford Coppola är historien flyttad till Vietnamkriget istället. Det är över sju år sedan som jag såg denna film senast (och lika längesedan som jag läste romanen), så detaljer om handlingen kan jag inte riktigt minnas. Men i huvuddrag handlar den om Kapten Benjamin L. Willard (Martin Sheen) som får i uppdrag att färdas in i den "mörka djungelns hjärta" för att mörda en överste som, minst sagt, verkar ha förlorat sitt förstånd. En väldigt sevärd film vill jag dock minnas.
Platoon (1986). Udda nog har även Martin Sheens son, Charlie Sheen huvudrollen i en film i samma genre. I Plutonen skildrar Oliver Stone egentligen tre "krig": Ett inre moraliskt krig hos huvudkaraktären Chris (Sheen), ett krig mellan männen i plutonen och givetvis vietnamkriget. Fantastiskt skådespel av bland annat Willem Dafoe och högst sevärd. Johnny Depp har dessutom här en av sina första roller (med knappt några repliker alls).
Full metal Jacket (1987). Stanley Kubrik visar här en historia i två delar. I den första får vi se hur unga män tränas till att bli inhumana soldater, varav en utav dem blir brutalt mobbad av sergeanten som tränar dem. Den andra handlar sedan om hur denna träning gav sig till uttryck ute i kriget. Sevärd!
Claude Chabrol är död
Igår dog regissören och filmkritikern Claude Chabrol, den franska nya vågens fader. Chabrol arbetade på tidsskriften "Cahiers du Cinéma" innan hans karriär som filmskapare. Han debuterade med filmen La Beau Serge år 1958, och har varit aktiv filmskapare sedan dess.
Jag har personligen inte sett någon av hans filmer (med undantag för ett par få filmklipp), men hans stil skall ha varit väldigt inspererad av Alfred Hitchcock och han kallades för "The Master of Mystery".
Jag har personligen inte sett någon av hans filmer (med undantag för ett par få filmklipp), men hans stil skall ha varit väldigt inspererad av Alfred Hitchcock och han kallades för "The Master of Mystery".
Previews of Coming Attractions: Hösten 2010
Vad har vi att vänta oss av filmhösten? Det är väldigt svårt att säga innan man haft möjlighet att se någon av filmerna, men här kommer några jag tror att vi ska hålla utkik efter. Kanske har jag rätt, men kanske har jag fel. Vi får se.
The American (2010). Anton Corbijn har länge haft en kultstatus som fotograf och videoregissör, och har fotografer band som Joy Division, U2, Nirvana, REM och många, många fler. Dock är han en nykomling på långfilmsfronten och debuterad för bara några år sedan med Filmen Control (2007), som handlade om Ian Curtis (sångaren i Joy Division). I Control fick vi inte mycket dialog att ta på, utan snarare fick vi följa Curtis inre plågor genom exempelvis hans textskrivande och scenuppträdande kombinerat med magiskt foto. Jag hoppas att The American, med George Clooney, ska behålla samma känsla.
The Amerikan har biopremiär den 10 september i Sverige.
The Social Network (2010). David Finchers historia om Facebook och grundarna till detta stora internetfenomen. Generellt sett är jag något tveksam till historien och misstänker att den kanske blir en aning överdramatiserad, men Fincher har under 1990- och 2000-talet stått bakom några av de mest utstickande och hyllade filmerna. Seven (1995) och Fight Club (1999) är båda på IMDBs topplista (28:e och 18:e plats) och The Curious Case of Benjamin Button (2008) var nominerad till 13 oscarsstatyetter, och kammade hem tre av dem.
The Social Network har premiär den 22 oktober.
Cornelis (2010). Amir Chamdin känner vi snarare igen som frontfigur i banden Infiniet Mass och Mean Streets, men har en en lång lista med musikvideor i bagaget. 2006 långfilmsdebuterade han med filmen Om gud vill (2006) där han själv och Nina Persson (The Cardigans) spelade i huvudrollerna.
Cornelis är givetvis historien om vår svenske trubadur Cornelis Vreeswijk, och kommer spelas av Hank-Erik Dyvik Husby, även känd som Hank Von Helvete (sångare i rockbanden Turbonegro).
The American (2010). Anton Corbijn har länge haft en kultstatus som fotograf och videoregissör, och har fotografer band som Joy Division, U2, Nirvana, REM och många, många fler. Dock är han en nykomling på långfilmsfronten och debuterad för bara några år sedan med Filmen Control (2007), som handlade om Ian Curtis (sångaren i Joy Division). I Control fick vi inte mycket dialog att ta på, utan snarare fick vi följa Curtis inre plågor genom exempelvis hans textskrivande och scenuppträdande kombinerat med magiskt foto. Jag hoppas att The American, med George Clooney, ska behålla samma känsla.
The Amerikan har biopremiär den 10 september i Sverige.
The Social Network (2010). David Finchers historia om Facebook och grundarna till detta stora internetfenomen. Generellt sett är jag något tveksam till historien och misstänker att den kanske blir en aning överdramatiserad, men Fincher har under 1990- och 2000-talet stått bakom några av de mest utstickande och hyllade filmerna. Seven (1995) och Fight Club (1999) är båda på IMDBs topplista (28:e och 18:e plats) och The Curious Case of Benjamin Button (2008) var nominerad till 13 oscarsstatyetter, och kammade hem tre av dem.
The Social Network har premiär den 22 oktober.
Cornelis (2010). Amir Chamdin känner vi snarare igen som frontfigur i banden Infiniet Mass och Mean Streets, men har en en lång lista med musikvideor i bagaget. 2006 långfilmsdebuterade han med filmen Om gud vill (2006) där han själv och Nina Persson (The Cardigans) spelade i huvudrollerna.
Cornelis är givetvis historien om vår svenske trubadur Cornelis Vreeswijk, och kommer spelas av Hank-Erik Dyvik Husby, även känd som Hank Von Helvete (sångare i rockbanden Turbonegro).
Cornelis beräknas ha premiär den 22 November 2010.
Tema: Vampyrer
Få har nog missat att det råder en stor hype angående vampyrberättelser i böcker, filmer och tv-serier just nu. Och det är inte så konstigt: Film- och tvindustrin har, enligt Dagens Nyheter, omsatt 52 miljarder under de senaste två åren. En film eller serie gör succé och alla vill ha sin del av kakan genom att surfa på vampyrvågen. Min teori kring detta är att det råder i världsekonomisk kris just nu. Jag menar, numera kommer det inte så många storfilmer med orginella teman. Istället får vi se uppföljare, remakes eller berättelser som vi redan sett i olika versioner förut. Exempelvis har det kommit ännu en film om Robin Hood, en fjärde film i Terminatorserien osv. Visserligen är detta inte ett speciellt nytt fenomen, och dessutom kommer det även ett flertal filmer med orginella teman, men filmbranschen har allt mer börjat satsa på säkra kort som redan har en skara fans. Och likadant har vampyrtemat på så vis blivit en prioritet.
Det som egentligen förvånar mig är frågan: varför har denna vampyrtrend inte slagit så hårt förrän de senaste åren? På sätt och vis borde branschen ha förstått att historier kring vampyrer kan göras väldigt intressant, just för att de är såpass unika. Som antagonist (tänkt skurk) är vampyrerna helt optimala. De ser ut som människor och är överlägsna oss i styrka men behöver oss ändå för vårat blod och för att skapa fler vampyrer. Detta fantasifoster har på så vis petat ner oss från toppen utav näringskedjan. Att de dessutom har ett evigt liv borde även göra dom till bra huvudkaraktärer att följa, då de kan vara ögonvittnen till historiska händelser som vi annars bara kan läsa om i våra böcker.
Listan på filmer i "vampyrgenren" kan göras väldigt lång, och eftersom min flickvän under sommaren läste en kurs med namnet "Vampyrberättelsen från Dracula till Twilight" så har jag fått se en hel del av dess under de senaste månaderna.
Det som egentligen förvånar mig är frågan: varför har denna vampyrtrend inte slagit så hårt förrän de senaste åren? På sätt och vis borde branschen ha förstått att historier kring vampyrer kan göras väldigt intressant, just för att de är såpass unika. Som antagonist (tänkt skurk) är vampyrerna helt optimala. De ser ut som människor och är överlägsna oss i styrka men behöver oss ändå för vårat blod och för att skapa fler vampyrer. Detta fantasifoster har på så vis petat ner oss från toppen utav näringskedjan. Att de dessutom har ett evigt liv borde även göra dom till bra huvudkaraktärer att följa, då de kan vara ögonvittnen till historiska händelser som vi annars bara kan läsa om i våra böcker.
Listan på filmer i "vampyrgenren" kan göras väldigt lång, och eftersom min flickvän under sommaren läste en kurs med namnet "Vampyrberättelsen från Dracula till Twilight" så har jag fått se en hel del av dess under de senaste månaderna.
Nosferatu, eine Symphonien des Grauen (1922)
Den tyske regissören Friedrich Willhelm Murnau ville göra en filmatisering av Dracula, men fick inte rättigheterna till historien ur Bram Stokers dödsbo. Istället döpte han kort och gott om greve Dracula till Greve Orlock, tillsammans med andra detaljer i berättelser och gjorde filmen Nosferatu, en av de tidigaste vampyrfilmerna. Boken om dracula lämpade sig nämligen väldigt bra för att göra stumfilm av, då den i princip helt är skriven genom en serie brev. På så sätt innehöll den mer beskrivningar än dialog, vilket var bra förutsättningar för formatet stumfilm. Max Schreck, som spelar greve Orlock, gör en väldigt bra insats som till och med skapade rykten om att han skulle varit vampyr på riktigt. Även detta har filmatiserats i Shadow of the Vampire (2000) (med bland annat John Malcovich, Willem Dafoe och Eddie Izzard i rollerna), som på ett bra sett leker med tanken att Schreck verkligen var en vampyr under Nosferatus inspelning.Dracula (1992)
Francis Ford Coppolas Dracula är en klassiker i genren. Filmen har behållet de nationalromantiska dragen från historien och fokuserar mycket på Draculas (Gary Oldman) kärlek till Mina Murray (Winona Ryder). På så vis är det aldrig en skräckfilm, utan snarare en film om besatthet av kärlek.
Vampyrer såg jag dock inte nyligen, utan på Göteborgs Filmfestival för ett och ett halvt år sedan. Jag var nästan ensam i biosalongen (totalt kunde jag räkna till 6 stycken, men två gick efter ca 20 minuter). Jag vet inte om jag egentligen skulle rekommendera den för någon (den har fått 3,8 i betyg av 10 på IMDB), men det intressanta med den var att den presenterade vampyren som en sjukdom snarare än som en varelse. Filmens historia kretsar kring systrarna Vera och Vanja, där den ena har valt att vara vampyr fullt ut, och den andra försöker komma undan livet och hellre vill leva som människa.
Interview with the Vampire: The Vampire Chronicles (1994)
I En vampyrs bekännelse, baserad på boken av av Anne Rice, får vi följa Louis (Brad Pitt), en vampyr som fortfarande bär på en människlig själ. Han kan på så vis inte döda andra människor på grund av att han fortfarande känner empati och skuldkänslor. Historien bli på så vis en milstolpe i genren, just för att den presenterar "den goda vampyren".Låt den rätte komma in (2008) och Vampyrer (2008)
Även Sverige har producerat filmer i genren. De senaste som jag vet om är filmerna låt den rätte komma in, baserad på boken av John Ajvide Lindquist, och Vampyrer. Den förstnämnda har nu även ombearbetats i en amerikansk version med namnet Let me in (2010) med permiär i oktober. Att döma av trailern verkar den dock vara väldigt lik orginalet.
Vampyrer såg jag dock inte nyligen, utan på Göteborgs Filmfestival för ett och ett halvt år sedan. Jag var nästan ensam i biosalongen (totalt kunde jag räkna till 6 stycken, men två gick efter ca 20 minuter). Jag vet inte om jag egentligen skulle rekommendera den för någon (den har fått 3,8 i betyg av 10 på IMDB), men det intressanta med den var att den presenterade vampyren som en sjukdom snarare än som en varelse. Filmens historia kretsar kring systrarna Vera och Vanja, där den ena har valt att vara vampyr fullt ut, och den andra försöker komma undan livet och hellre vill leva som människa.
Twilight (2008)
Twilight-serien har dragit in 15 miljarder kronor hittills. Personligen kan jag inte förstå varför. Dock verkar dom gå bra så antingen har jag eller majoriteten fel.
Chan-Wook Park har tidigare vunnit guldpalmen i Cannes 2004 med sin film Oldboy (2003), som var den andra filmen i hans hämndtriologi, tillsammans med Sympathy for Mr. Vengance (2002) och Lady Vengance (2005).
Efter att ha skrivit detta tror jag nog att jag insett att det egentligen inte råder en hype just nu, utan att detta snarare är toppen av en otroligt lång våg. Vampyrberättelserna på film kommer troligtvis inte bli lika intensiva, men temat kommer nog inte heller att dö ut.
Thirst (2009)
Thirst av Chan-Wook Park har jag ännu inte sett, men jag tänker ändå nämna den eftersom den verkar intressant. Temat, om jag förstår det rätt, handlar om en präst som av en slump blir en vampyr och sedan brottas med sin nyupptäckta lust för blod och död.Chan-Wook Park har tidigare vunnit guldpalmen i Cannes 2004 med sin film Oldboy (2003), som var den andra filmen i hans hämndtriologi, tillsammans med Sympathy for Mr. Vengance (2002) och Lady Vengance (2005).
Efter att ha skrivit detta tror jag nog att jag insett att det egentligen inte råder en hype just nu, utan att detta snarare är toppen av en otroligt lång våg. Vampyrberättelserna på film kommer troligtvis inte bli lika intensiva, men temat kommer nog inte heller att dö ut.
Filmtips: Blindness
Det händer lite då och då att man får frågan ifall man har något tips på en bra film. Sedan början av sommaren har jag i princip alltid gett samma svar: Fernando Meirelles film Blindness (2008). Historien bygger på nobelpristagaren José Saramagos bok "Blindheten", där den grundläggande handlingen är att ett virus sprids i en onämnd stad som orsakar en slags "vit blindhet". Med andra ord så ser de drabbade ingenting mer än ett starkt vitt ljus.
Meirelles, tycker jag, är en fantastiskt bra filmskapare. Han är tidigare känd för filmer som Cidade de Deus/City of God (2002) och The Constant Gardener (2005), som både är sevärda (särskilt City of God är suverän).
För den visuella stilen är temat väldigt enkelt. Ljusa färger, särskilt vitt, dominerar bildrutorna. Det är till och med till den nivån att den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Julianne Moore har färgat sitt (vanligtvis röda hår) blont.
Varför jag tycker att detta är en film som folk borde se är för att jag upplever att det är en film som verkligen berör. Även fast jag tyckte att vissa partier och scener var svåra eller jobbiga att se så kunde jag inte sluta tänka på den under flera veckors tid. Den tar nämligen upp temat om vår mänskliga natur. Hur reagerar vi på smittsamma epidemier? Hur fungerar ett samhälle som försätts i kaos, eller återgår till sitt naturtillstånd. Vad gör vi för att överleva? Men framförallt: hur påverkas relationer och mänskliga band i extraordinära situationer.
Jag hoppas att ni gillar den!
Meirelles, tycker jag, är en fantastiskt bra filmskapare. Han är tidigare känd för filmer som Cidade de Deus/City of God (2002) och The Constant Gardener (2005), som både är sevärda (särskilt City of God är suverän).
För den visuella stilen är temat väldigt enkelt. Ljusa färger, särskilt vitt, dominerar bildrutorna. Det är till och med till den nivån att den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Julianne Moore har färgat sitt (vanligtvis röda hår) blont.
Varför jag tycker att detta är en film som folk borde se är för att jag upplever att det är en film som verkligen berör. Även fast jag tyckte att vissa partier och scener var svåra eller jobbiga att se så kunde jag inte sluta tänka på den under flera veckors tid. Den tar nämligen upp temat om vår mänskliga natur. Hur reagerar vi på smittsamma epidemier? Hur fungerar ett samhälle som försätts i kaos, eller återgår till sitt naturtillstånd. Vad gör vi för att överleva? Men framförallt: hur påverkas relationer och mänskliga band i extraordinära situationer.
Jag hoppas att ni gillar den!
Tema: Dokumentärer
Dokumentären är en filmstil som har funnits sedan filmens begynnelse, men har jämfört med spelfilm kommit lite i skymundan. Visserligen är det kanske inte så konstigt då många idag framför allt ser filmer ur syftet att de ska underhålla och kanske erbjuda en verklighetsflykt. Dokumentären syfte är ju raka motsatsen till det sistnämnda påstående. Detta är ju en stil där vi får se är en del av vår verklighet, och som skall informera oss om den. Dessutom har stilen även fått konkurrens på olika sätt. Dokumentärsåporna och realityshows tar upp allt mer plats i vår tv-tablå och mockumentärer (med andra ord en fejkade dokumentär, spelfilmer med syfte att likna en dokumentär) har fått en del stora namn såsom This Is Spinal tap (1984) och The Blair Witch Project (1999). Dock kan vi dagligen se dokumentärer med låg budget och ändå av hyfsat bra kvalitet genom kanaler som BBC, Discovery och SVT.
Men någon gång med jämna mellanrum kommer det ändå dokumentärer som får stor uppmärksamhet. Vissa är gjorda med små medel och lyckas ändå väldigt bra, exempelvis Bananas!* (2009) . Andra är uppbackad av större produktionsbolag och är mer påkostade. Michael Moores filmer är några av flera exempel. Och vi ska inte glömma att just nu går filmen When You're Strange (2009) på bio, en dokumentär om The Doors med Johnny Depp som berättare.
Kommentarer om andra tips på dokumentärer, andra synvinklar eller framtida teman uppskattas!
Men någon gång med jämna mellanrum kommer det ändå dokumentärer som får stor uppmärksamhet. Vissa är gjorda med små medel och lyckas ändå väldigt bra, exempelvis Bananas!* (2009) . Andra är uppbackad av större produktionsbolag och är mer påkostade. Michael Moores filmer är några av flera exempel. Och vi ska inte glömma att just nu går filmen When You're Strange (2009) på bio, en dokumentär om The Doors med Johnny Depp som berättare.
Några dokumentärer jag sett det senaste året vill jag dock uppmärksamma. Alla minns säkert Al Gores film An Inconvenient Truth (2006), där USAs före detta vice president förklarade och visade vad den globala uppvärmingen har gjort med våran miljö. Större delen av filmen visar när Gore har en föreläsning, och trots hans skickliga retorik så blir det hela inte särskilt händelserikt för mediet film. Därför vill jag hellre framhäva Leonardo Dicaprios produktion The 11th Hour (2007)
I The 11th Hour får vi se samlade intervjuer med olika slags forskare, författare, organisationsledamöter...you name it, prata om sitt synsätt på miljön. Till och med tidigare vinnaren av nobels fredpris, Michail Gorbatjov, pratar om människors relation till det ekologiska systemet. Berättare, och även ansvarig producent, är som tidigare Leonardo Dicaprio och intervjuerna varvas med ett flertal starka klipp för att ytterligare förstärka känslan av dels hur vacker vår jord är och dels hur den har förstörts. Musiken är huvudsakligen ett flertal av Sigur Rós alster, och bidrar bra till tempot och stämningen.
Genom filmen får vi höra ett flertal fakta om vad som sker just nu och har skett i historien. Fakta som att temperaturförändringen som har skett de senaste decennierna är nästan lika stor som när jorden tog sig ur sin senaste istid och att jordens uppvärming är skrämmande att få på pränt. Den går även igenom hur vårat globala ekonomiska system förhåller sig till miljöpåverkan och påvisar att vi gör en enorm förlust genom att leva som vi gör, inte minst för vår framtid som människor. Men vad som framförallt gör filmen så viktig är dess sista del: här presenteras en lösning på hur vi måste anpassa oss i detta kritiska stadium av vår natur. Genom att även erbjuda en hemsida för mer information så slutar den visserligen som film, men börjar som organisation för tittarna att fördjupa och engagera sig i.
En annan dokumentär jag vill uppmärksamma är den isländska filmen Dreamland (2009). Här möter vi ett kritiskt angreppsett på den isländska svågerpolitiken, fröna för den ekonomiska krisen och hur den isländska naturen har utnyttjats av större företag och lokala makthavare. Jag tänker inte nämna mer om den i detalj, dels för att det här inlägget börjar bli en mindre uppsats, och dels för att man vinner på att veta så lite som möjligt om innehållet innan man ser filmen.
I The 11th Hour får vi se samlade intervjuer med olika slags forskare, författare, organisationsledamöter...you name it, prata om sitt synsätt på miljön. Till och med tidigare vinnaren av nobels fredpris, Michail Gorbatjov, pratar om människors relation till det ekologiska systemet. Berättare, och även ansvarig producent, är som tidigare Leonardo Dicaprio och intervjuerna varvas med ett flertal starka klipp för att ytterligare förstärka känslan av dels hur vacker vår jord är och dels hur den har förstörts. Musiken är huvudsakligen ett flertal av Sigur Rós alster, och bidrar bra till tempot och stämningen.
Genom filmen får vi höra ett flertal fakta om vad som sker just nu och har skett i historien. Fakta som att temperaturförändringen som har skett de senaste decennierna är nästan lika stor som när jorden tog sig ur sin senaste istid och att jordens uppvärming är skrämmande att få på pränt. Den går även igenom hur vårat globala ekonomiska system förhåller sig till miljöpåverkan och påvisar att vi gör en enorm förlust genom att leva som vi gör, inte minst för vår framtid som människor. Men vad som framförallt gör filmen så viktig är dess sista del: här presenteras en lösning på hur vi måste anpassa oss i detta kritiska stadium av vår natur. Genom att även erbjuda en hemsida för mer information så slutar den visserligen som film, men börjar som organisation för tittarna att fördjupa och engagera sig i.
En annan dokumentär jag vill uppmärksamma är den isländska filmen Dreamland (2009). Här möter vi ett kritiskt angreppsett på den isländska svågerpolitiken, fröna för den ekonomiska krisen och hur den isländska naturen har utnyttjats av större företag och lokala makthavare. Jag tänker inte nämna mer om den i detalj, dels för att det här inlägget börjar bli en mindre uppsats, och dels för att man vinner på att veta så lite som möjligt om innehållet innan man ser filmen.
Kommentarer om andra tips på dokumentärer, andra synvinklar eller framtida teman uppskattas!
Vad händer?
Jag har haft svårt att hålla den här bloggen vid liv. Under flera tillfällen har det skett långa uppehåll mellan inläggen, vilket varken är önskvärt för bloggaren eller för läsarna (kanske snarare "läsaren", då statistiken för denna blogg ligger på ungefär en till två unika besökare per dag).
Jag tänker nu försöka mig på en vändpunkt med detta. Hur? Ett tag framöver kommer jag försöka presentera olika teman som bas för att diskutera, analysera och tipsa om film. Temat kan vara allt från olika tidsperioder, genrer, stilar, regissörer...ja, egentligen vad som helst som går att anknyta till filmens värld.
En förhoppning är att detta skall göra det lättare för mig att få ut mer av bloggen, och således även kanske för de människor (och djur?) som skulle få för sig att läsa inläggen. Kanske skulle detta även kunna leda till att läsaren kan engagera sig i temat genom att kommentera. Ja, även kanske komma med förslag på nya teman eller andra filmer som rör olika teman.
Vad sägs, ska vi testa?
Jag tänker nu försöka mig på en vändpunkt med detta. Hur? Ett tag framöver kommer jag försöka presentera olika teman som bas för att diskutera, analysera och tipsa om film. Temat kan vara allt från olika tidsperioder, genrer, stilar, regissörer...ja, egentligen vad som helst som går att anknyta till filmens värld.
En förhoppning är att detta skall göra det lättare för mig att få ut mer av bloggen, och således även kanske för de människor (och djur?) som skulle få för sig att läsa inläggen. Kanske skulle detta även kunna leda till att läsaren kan engagera sig i temat genom att kommentera. Ja, även kanske komma med förslag på nya teman eller andra filmer som rör olika teman.
Vad sägs, ska vi testa?
