"Some are born to sweet delight. Some are born to endless night"

Ibland bara händer det att man ser en såndär film. Ni vet, en sån man bara känner att den är så bra. Igår, när jag låg sömnlös så hände det. Jag slog på Jim Jarmusch film Dead Man (1995), och det ångrar jag inte (förrutom för det faktum att jag varit kalastrött idag, men det hade jag nog varit oavsett).

De flesta associerar nog Jim Jarmusch med
Coffee and Cigarettes filmerna, där vi får följa ett flertal små scener där den gemensamma nämnaren är just kaffe och cigg. Andra kanske tänker på Ghost dog (1999), där Forrest Whitaker gestaltar en lönnmördande samuraj. Själv så tänker jag framförallt på filmen Down By Law (1986) med bland annat Tom Waits och Roberto Benigni.


Det är inte ovanligt att Jarmusch använder sig av en mix av både musiker och etablerade skådespelare för karaktärerna i sina filmer. I
Dead Man är detta inget undantag. Vem kunde någonsin tro att man skulle få se Lance Henriksen i samma film som Iggy Pop? 

Något som inte går att undgå att skriva om är musiken i filmen. Gitarrslingorna är skrivna och framförda av ingen annan än självaste Neil Young, och skapar en otrolig stämning till bilderna.

Nu kommer en kort text angående filmens inledande handling. Vill ni inte veta så sluta läs nu!

En revisor i udda kostym vid namn William Blake (Johnny Depp) anländer efter en evighetslång tågresa till "staden" Machine, någonstans i det vi vanligtvis kallar för vilda västern. Han har just spenderat alla sina pengar på att begrava sina föräldrar och kommer till Machine för att påbörja ett nytt jobb. Kulturkrockarna är stora i denna, för William, nya värld där hästar kissar på gatorna, män skjuter bufflar som andra dödar flugor och där horor ger avsugningar på gatuhörnen. Hans  långa resa har dock varit förgäves, då platsen redan blivit tilldelad någon annan. Utan hopp eller pengar hamnar han på en bar där han slår följe hem med en vacker kvinna och hamnar således tillsammans med henne i säng. Det kanske löser sig ändå? Icke! Deras sweet talk avbryts av att flickans före detta fästman dyker upp. Han avfyrar en kula ämnad åt William, som dock först går rakt igenom flickans hjärta, för att senare hamna i Blakes bröstkorg. Av ren rädsla skjuter han tillbaka och dödar mannen. 

William flyr skadad ut i vildmarken. Och eländet slutar inte här: Mannen som han dödade råkade även vara son till arbetsgivaren där William nyligen blev nekad att jobba hos. Och detta är bara början på en likväl fysisk som andlig resa för en levande man, som lika gärna kan anses vara död...

 


Kurosawa 100 år

Glöm heller inte att checka svt:s serie som går nu "Kurosawa 100 år". Ikväll visar dom Rödskägg (1965) på svt 2.

Film och alkohol

Film och alkohol. Alltså inte alkohol i filmens värld, såsom Leaving Las Vegas (1995), där Nicholas Cage försöker supa ihjäl sig. Utan att förtära alkohol när man kollar på film. Visserligen trevligt, men inte alltid den bästa idén. Haromdagen öppnade jag och en vän en flaska rött, som senare övergick i öl, och sedan i en liten whiskey. Vi såg tre filmer: Rocknrolla (2008), Shortbus (2006) och Död Snö (2009). Jag förstod nog bara handlingen i Död Snö, som inte var allt för svårförstodd då det är en norsk zombie-nazi film.

Mitt problem med att hänga med i Guy Ritchies RocknRolla var inte att den var händelselös, Tvärtom! Väldigt mycket hände, många detaljer att hålla reda på och tjocka skottska- och brittiska brytningar. Således: svårt även med en låg promillehalt.

I Shortbus, som mestadels verkade vara mjukporr, var relationsförhållande svåra att hänga med i. Alla låg med alla, hade trekanter hit och dit, folk gjorde slut och blev tillsammans med andra för att återigen gå tillbaka till sin ursprungpartner (tror jag). Således: Inte heller en ultimat alkoholfilm

Generellt tror jag att man helst ska se en film man sett förrut ifall man vill ta sig några järn samtidigt. Eller annars någon med inte alldeles för rörig handling. Och kanske med någon form av text om accenten kan vara jobbig. Eller så är kanske bara jag för känslig vid alkoholförtäring...



Oscarsgalan gjorde mig trött hela veckan

Det var extremt många stav- och syftningsfel i förra inlägget. Att skriva med en nedräknare i bakgrunden gjorde mig stressad. Men det är itne därför vi är här.

Jag såg Oscarsgalan under natten till i måndags. Det var kul, bortsett från de oändligt många reklampauserna. De hade tydligen försökt snabba upp galan något i år med, vilket gjorde att den kändes en aning stressad. Men, ja, annars var det kul. Avatar fick färre än vad jag väntat mig och The Hurt Locker fick fler. Annars var det kanske inga storre överraskningar. Att en svensken Paul Ottosson fick två statyetter var visserligen lite roligt!

Mit filmtittande det senaste har därmed varit lite oscarsinspirerat. Häromdagen såg jag Pixars Up och An Education (manus skrivet av Nick Hornby, som en del snarare känner till som författare till böckerna Fever Pitch och High Fidelity). Båda var ganska bra, och särskilt den senare rekommonderar jag särskilt då Alfred Molina gör en strålande rollinsats. Som så ofta.

Dagen efter kikade jag igenom The Hurt Locker, som i år vann 6 statyetter. Den var bra, definitivt sevärd. 6 statyetter vet jag dock inte riktigt...

Dock såg jag Gus Van Sants Milk igår, där Sean Penn spelar den homosexuelle politiker Harvey Milk. Den kammade hem bästa manus förra året och Penn fick även för bästa huvudroll. Den var något rappare än hans tidigare filmer (till skillnad från exempelvis Elephant, där minuter kan passera utan dialog). Fin och bra film som säkerligen kan väcka en gnutta hopp hos vissa.

Nu vill jag nog hellre sova än att kolla på film. Hela veckan har jag varit trött på grund av min uppesittarkväll. men det var värt det.


Cirka 12 timmar kvar

12:29:20 för att vara exakt när jag skriver detta. Ganska roligt att ha en countdown att följa. Fast fan, alla kanske inte fattar vad jag snackar om. Jo, Oscarsgalan är inatt!!

12:27:14 - Det är ganska intressant i år, då det är tio filmer som är nominerade till bästa film i år. Förra året var det bara 5. Jag har inte sett alla av dem, men om jag orkar se tre stycken idag har jag sett nio av dem (för Precious tänker jag faktiskt inte se). Men det orkar jag nog inte. Men kanske två...

12:23:17 - IMDBs användare har röstat och 33% av alla tror att Avatar vinner bästa film. Det ska bli spännande att se om förväntningarna stämmer, eller om jurån går en annan väg. vi får se helt enkelt...

12:20:03 - Bästa manliga huvudroll blir också spännande. Jag har visserligen inte sett Crazy Heart, där Jeff bridges är nominerad, men jag hoppas innerligt att Morgan Freeman får en statyett att pryda sin hylla med för sin rollprestaton som Nelson Mandlea i Invictus. Dock är ju Jeff Bridges otroligt duktig han med, så det kan bli riktigt spännande.

12:16:24 - Alla svenskar ska ju definitivt hålla tummarna för Istället för Abrakadabra, som kan vinna bästa kortfilm. Hoppas, hoppas, hoppas...

12:14:28 - Jag skriver nog mer under dagen, nu ska jag nog övertala Maddis att se The Hurt Locker med mig


RSS 2.0