filmintresse

Film och alkohol. Alltså inte alkohol i filmens värld, såsom Leaving Las Vegas (1995), där Nicholas Cage försöker supa ihjäl sig. Utan att förtära alkohol när man kollar på film. Visserligen trevligt, men inte alltid den bästa idén. Haromdagen öppnade jag och en vän en flaska rött, som senare övergick i öl, och sedan i en liten whiskey. Vi såg tre filmer: Rocknrolla (2008), Shortbus (2006) och Död Snö (2009). Jag förstod nog bara handlingen i Död Snö, som inte var allt för svårförstodd då det är en norsk zombie-nazi film.

Mitt problem med att hänga med i Guy Ritchies RocknRolla var inte att den var händelselös, Tvärtom! Väldigt mycket hände, många detaljer att hålla reda på och tjocka skottska- och brittiska brytningar. Således: svårt även med en låg promillehalt.

I Shortbus, som mestadels verkade vara mjukporr, var relationsförhållande svåra att hänga med i. Alla låg med alla, hade trekanter hit och dit, folk gjorde slut och blev tillsammans med andra för att återigen gå tillbaka till sin ursprungpartner (tror jag). Således: Inte heller en ultimat alkoholfilm

Generellt tror jag att man helst ska se en film man sett förrut ifall man vill ta sig några järn samtidigt. Eller annars någon med inte alldeles för rörig handling. Och kanske med någon form av text om accenten kan vara jobbig. Eller så är kanske bara jag för känslig vid alkoholförtäring...