Oscarsgalan gjorde mig trött hela veckan
Det var extremt många stav- och syftningsfel i förra inlägget. Att skriva med en nedräknare i bakgrunden gjorde mig stressad. Men det är itne därför vi är här.
Jag såg Oscarsgalan under natten till i måndags. Det var kul, bortsett från de oändligt många reklampauserna. De hade tydligen försökt snabba upp galan något i år med, vilket gjorde att den kändes en aning stressad. Men, ja, annars var det kul. Avatar fick färre än vad jag väntat mig och The Hurt Locker fick fler. Annars var det kanske inga storre överraskningar. Att en svensken Paul Ottosson fick två statyetter var visserligen lite roligt!
Mit filmtittande det senaste har därmed varit lite oscarsinspirerat. Häromdagen såg jag Pixars Up och An Education (manus skrivet av Nick Hornby, som en del snarare känner till som författare till böckerna Fever Pitch och High Fidelity). Båda var ganska bra, och särskilt den senare rekommonderar jag särskilt då Alfred Molina gör en strålande rollinsats. Som så ofta.
Dagen efter kikade jag igenom The Hurt Locker, som i år vann 6 statyetter. Den var bra, definitivt sevärd. 6 statyetter vet jag dock inte riktigt...
Dock såg jag Gus Van Sants Milk igår, där Sean Penn spelar den homosexuelle politiker Harvey Milk. Den kammade hem bästa manus förra året och Penn fick även för bästa huvudroll. Den var något rappare än hans tidigare filmer (till skillnad från exempelvis Elephant, där minuter kan passera utan dialog). Fin och bra film som säkerligen kan väcka en gnutta hopp hos vissa.
Nu vill jag nog hellre sova än att kolla på film. Hela veckan har jag varit trött på grund av min uppesittarkväll. men det var värt det.
