The Social Network
Jag känner att det kanske är dags att följa upp några av mina inlägg. Detta inlägg blir en liten follow up på inlägget "Previews of coming attractions", och närmare bestämt angående filmen The Social Network.
Som jag tidigare skrev så var jag väldigt tveksam till den här filmen. Min första tanken var ungefär "Vad hållder David Fincher på med? Har han inget vettigare att berätta om?". För hur intressant kan det verkligen bli med en film om Mark Zuckerberg och hur facebook grundades? Svaret är väldigt intressant och mina tveksamheter var felaktiga. När Zuckerberg sedan blev vald till årets person av Times Magazine 2010 är det ett ännu starkare faktum att denna historia är intressant.
Filmen börjar med att vi får känna en bitter, nydumpad och något berusad Mark som verkar vara besatt av att få komma med i någon av Harvards klubbar, där alla "som någonsin blivit någon" har varit medlemmar. Han börjar programmera en hemsida och sår de, omedvetet, fröet som en dag ska bli facebook. En berättarröst, som representeras av marks blogginlägg.
Hädanefter är hela filmen berättad i flashbacks utifrån två muntliga förberedelser inför rättegångar mot filmens huvudperson. Zuckerberg har dels blivit stämd av två bröder, som hävdar att han har stulit idén bakom Facebook från dem, och dels av Eduardo Saverin, medgrundaren till Facebook. Detta gör att filmen blir väldigt rapp och snygg i sitt berättande då tillbakablickar varvas med hur folk berättar att de har upplevt olika situationer. Manusförfattaren Aaron Sorkin (meta tv-seriens och det politiska dramats mästare) har dessutom skrivit en del av Marks dialoger utifrån svar han har gett i olika intervjuer (det mest kända exemplet är ett svar han ger till en reporter i 60 minutes: "Is that a question?").
Filmfotot är, som alltid med Finchers filmer, helt fantastiskt. Klippningen varvas med långsamma, nästan rytmiska, åkningar och inzoomningar och hela filmen har ett skimmer i en grön-brun ton. Varje bildruta gömmer något vackert och skulle var och en för sig alla kunna betraktas som tavlor eller snygga fotografier.
Filmen börjar med att vi får känna en bitter, nydumpad och något berusad Mark som verkar vara besatt av att få komma med i någon av Harvards klubbar, där alla "som någonsin blivit någon" har varit medlemmar. Han börjar programmera en hemsida och sår de, omedvetet, fröet som en dag ska bli facebook. En berättarröst, som representeras av marks blogginlägg.
Hädanefter är hela filmen berättad i flashbacks utifrån två muntliga förberedelser inför rättegångar mot filmens huvudperson. Zuckerberg har dels blivit stämd av två bröder, som hävdar att han har stulit idén bakom Facebook från dem, och dels av Eduardo Saverin, medgrundaren till Facebook. Detta gör att filmen blir väldigt rapp och snygg i sitt berättande då tillbakablickar varvas med hur folk berättar att de har upplevt olika situationer. Manusförfattaren Aaron Sorkin (meta tv-seriens och det politiska dramats mästare) har dessutom skrivit en del av Marks dialoger utifrån svar han har gett i olika intervjuer (det mest kända exemplet är ett svar han ger till en reporter i 60 minutes: "Is that a question?").
Filmfotot är, som alltid med Finchers filmer, helt fantastiskt. Klippningen varvas med långsamma, nästan rytmiska, åkningar och inzoomningar och hela filmen har ett skimmer i en grön-brun ton. Varje bildruta gömmer något vackert och skulle var och en för sig alla kunna betraktas som tavlor eller snygga fotografier.
Sist, men inte minst, ska musiken få en stor portion cred. David Fincher har påbörjat samma väg som hans namne David Lynch och påbörjat ett sammarbete med kompositörer Trent Reznor, mer känd som Nine Inch Nails. Enkla pianoslingor ackompanjeras med något slags elektroniskt brusade och ger en extra touche till filmens bildrutor och repliker. Samarbetet mellan Fincher och Reznor skall även fortsätta i The Girl With the Dragon Tatoo, och jag verkligen hoppas att det blir en kollaboration som består.
Kommentarer
Trackback
